Nakenhet, något så naturligt men ändå så skrämmande...Vad är det egentligen med nakenhet och oss människor? Varför är det så laddat?
Vi är alla homo sapiens som föds nakna. En dag kommer vi också att dö nakna. Att nakenhet har blivit så kontroversiellt är därför ganska märkligt. Ändå är jag den första att skriva under på att nakenheten både är spännande och skrämmande, såväl på ett psykiskt som fysiskt plan.
Självklart finns det en sexuell laddning i nakenhet, men bortom det finns det också en enkelhet. En sanning där det inte går att gömma sig bakom vare sig yttre attribut, statussymboler eller kläder. I just den stunden är vi som människor som mest blottade och sårbara. Och kanske också som mest äkta.
Sverige är känt för att vara ett väldigt frigjort land jämfört med många andra. Att sitta naken i bastun eller ta ett kvällsdopp i bara mässingen med nära och kära tycks inte speciellt konstigt. Ändå känns det ofta som att vi är väldigt rädda för all den symbolik som nakenheten står för.
I en materiell och individualistisk värld är behovet av att bli sedd otroligt stort. Och bekräftelsen är lättillgänglig. Det krävs bara några knapptryck i sociala medier så kan vår jakt på bekräftelse stillas. Men bara den yttre.
Det finns ett minst lika stort behov av inre bekräftelse och en längtan efter nakenhet, dvs ett behov av få dela med oss av våra alla innersta tankar och känslor. Att få vara fria och våga blotta oss utan att bli dömda, vare sig det handlar om extrakilon eller ett trauma. Nakenheten är bara symbolisk i det fallet, men ack så tänkvärd.
Ingen människa är perfekt och bakom ytan finns så mycket mer än bara det kroppsliga. Nakenheten inkluderar även en människas historia, trauman, kriser, glädje, lycka och kärlek.
Det är verkligen inte lätt, men kan vi vara lite mer "nakna" mot varandra på ett symboliskt sätt så kommer vi också att växa som medmänniskor och även komma närmare oss själva.
Love!
Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar