Visar inlägg med etikett life. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett life. Visa alla inlägg

lördag 12 mars 2016

Ta vara på livet


Jag har varit borta en tid. Jag vet. Efter jul kände jag att inspirationen att skriva här var tillbaka, men så blev det inte riktigt. Som jag tidigare skrivit får bloggen aldrig bli ett "måste" så därför har jag medvetet inte lagt tid på den.

Ni är många som har frågat efter nya inlägg, men jag har inte alls varit i fas. Till en början saknade jag bara inspiration, men nu på senare tid har det helt enkelt funnits annat i livet att fokusera på. Saker som är så mycket större och viktigare än en blogg.

Det finns många händelser i livet som får en att fundera på vad som är viktigt. Hur man än vrider och vänder på saker så är det alltid relationerna till nära och kära som är det man faller tillbaka på. När människor i ens närhet antingen dör eller får ta emot tuffa sjukdomsbesked känns relationerna extra viktiga. De senaste veckorna har sådana besked avlöst varandra....

Att ta vara på livet må låta som en klyscha, men är nog det viktigaste man kan göra. Livet kan när som helst ta en oväntad vändning eller få ett abrupt slut.

Så lev! Lev idag! I morgon kan det vara för sent.
/Anna

lördag 12 december 2015

Me and my feather- an important sign of inspiration


Det har gått över två månader sedan mitt senaste blogginlägg. Motivationen har varit noll och tiden knapp. Späckat schema med både jobb och sociala aktiviteter på fritiden har helt enkelt gjort att jag inte haft ork att bry mig om att blogga. Trist, men också välbehövligt. Ibland behöver man bara ta en paus från allt och det måste få vara ok. 

Häromdagen hittade jag en gammal fjäder som jag köpte i ett antikvariat på en resa för ett tag sedan. Fjädrar har alltid fascinerat och inspirerat mig och när jag såg den var det som att energin kom tillbaka. Glödens lampa tändes på nytt. Så här är jag. Tillbaka och redo för att sätta tänderna i min kära lilla blogg igen.

Ha en fin lördag kära läsare!


Love
Anna

torsdag 6 augusti 2015

Holiday mood


Om några timmar bär det återigen av. Denna gång står underbara Italien och Toscana på agendan; först bröllop i dagarna tre i Florens och sedan några dagar vid kusten hemma hos min kusin och hans familj. 

Toscana utlovar temperaturer på runt 35 grader så det blir en enkel packning denna gång. Ändå förundras jag över hur lång tid det egentligen ska behöva ta att packa? Trots att jag rest så mycket i mina dagar så blir packningsmomentet bara tråkigare och tråkigare...men känslan av att vara på väg är underbar.

På återseende på italiensk mark. Nu sticker jag på semester! Wihoo!

/Anna


tisdag 4 augusti 2015

This feeling hold on to...



"I could feel your touch
I could picture you now
These far away places
Together we found
These clear blue waters
With no one around
Just you and me baby
While we do our own sound
(x2)
This feeling hold on to
I still remember you
In your white dress baby yeah
It’s never been quite this simple
And dust of melt
That is on my head
I can still feel the breeze
I can still smell your hair
I miss that time
When the stars were in the reach
The sun on her face
And the sand at her feet
(x2)
This feeling hold on to
I still remember you
In your white dress baby yeah
It’s never been quite this simple"
                                                                          Set Mo - White Dress (feat Deutsch Duke)

Den här låten, "White Dress", finns med på en av mina spellistor just nu och när jag hör den drömmer jag mig tillbaka till en väldigt speciell strand på Ibiza. Till eftermiddagsljuset, till kärleken, till livet, till dina mörka och hemlighetsfulla ögon, till sanden mellan tårna, till havet, till stunderna då min skira vita klänning fångades upp av vinden i den varma brisen. Till ögonblicket då "White Dress" spelades i bakgrunden och du dansade med mig barfota under stjärnhimlen. 


This feeling hold on to you, I still remember you...




/Anna

onsdag 17 juni 2015

Gypset Nomad fyller 1 år!


För exakt ett år sedan föddes idén med Gypset Nomad. Vad passar väl inte bättre än att fira den på Ibiza, en ö som symboliserar så mycket av det jag gillar och uppskattar, och som verkligen är en plats som andas så mycket Gypset Nomad.

När jag startade bloggen för ett år sedan hade jag inte en susning om vad den skulle utformas till. Jag kastade mig bara ut i det okända, som så många gånger förr. Jag vet fortfarande inte vart resan kommer att ta mig, men har många idéer för vad Gypset Nomad faktiskt skulle kunna bli. Visioner som är större än bloggen. Vi får se var det slutar, men det är härligt att få drömma.

Gypset Nomad är bara ett begrepp, men namnet på bloggen är väldigt viktigt för mig. För det symboliserar så mycket mer än bara bokstäver och genom Gypset Nomad har jag på många sätt hittat mig själv.

Ni känner säkert alla igen er i de där vilsna stunderna. De där tillfällena då man varken är glad eller ledsen, varken sprudlande eller deprimerad. Ändå så vilsen. Men det är inte en vilsenhet där man saknar trygghet eller kärlek. Det är snarare en vilsenhet i vilken roll man har, vem man är, vad man uppskattar i livet och vad man vill.

Jag har alltid varit en impulsiv själ som kastat mig ut i de flesta sammanhang. Det impulsiva draget har gjort att jag fått vara med om de mest udda historierna med de mest udda människorna, från slott till koja. Och det är någonstans där som min vilsenhet också har yttrat sig.

Hela mitt liv har varit tvåbottnat. Jag är född i Stockholm och uppvuxen i Dalarna. Där någonstans i kontrasten mellan stadens brus och skogarnas tystnad formades jag. Jag älskar naturen och den bohemiskt enkla livsstilen på samma sätt som jag älskar kulturen, livet, människorna och pulsen som finns i staden. Det ena behöver naturligtvis inte utesluta det andra, men kontrasterna har alltid känts så stora. Ändå har det alltid varit så naturligt att det är flera olika sidor av mig som person.

Jag kan å ena sidan älska livet med en tjocktröja och löst sittande kjolar på landet och å andra sidan älska att klä upp mig i högklackat och tajta klänningar i stan. Jag har festat med shejker, sovit över på kungliga slottet och varit på bröllop för flera miljontals kronor. Jag har också suttit ner och pratat med uteliggare, intervjuat flyktingar, hängt med hippies och besökt fruktansvärda hemförhållanden. Båda sidor är jag och jag skulle nog må dåligt om jag inte levde med kontrasterna.

Att komma på ett passande namn för bloggen var inte lätt, men jag ville att det skulle symbolisera de två delar som är mitt liv, som format mig och som fortfarande gör det.

Gypset är egentligen en sammansättning av två ord; Gypsy och Jetset. "Gypsettare" är bohemiska globetrotters som gärna åker till läckra resmål runtom i världen, men även om de ställen de besöker har en "jetset-stämpel" så åker de dit för något annat. De söker efter något mer. För mig handlar det ofta om naturupplevelser och där kommer nog min uppväxt på landet in. Jag besöker sällan en plats utan att vilja ta mig ut i naturen och uppleva magiska ögonblick. Jag älskar om stämningen på platsen är bohemisk och avslappnad. Samtidigt vill jag ha de läckra restaurangerna, de vackra butikerna eller de coola ställena. Där kommer stadstjejen in.

Att jag adderade Nomad till bloggnamnet har främst att göra med att Nomad för min tankar till öknens vidsträckta sanddyner. Jag har alltid fascinerats av öknens karavaner och ville få in aspekten av att alltid vara på väg i bloggnamnet. Det betyder däremot inte att jag inte vill ha en fast punkt. För det vill jag. Mitt hem är min borg och utan den fasta punkten skulle jag bli väldigt vilsen, men jag gillar att vara på väg; både fysiskt och psykiskt.

Därför kära bloggläsare, hoppas jag att ni fortsätter att följa mig på min resa. Tack för all uppskattning jag får för bloggen och för att ni får mig att vilja dela med mig av mitt liv och mina tankar.

Lev livet och lev det nu! I morgon kan det vara för sent...
/Anna


måndag 15 juni 2015

Baila Eivissa


Hur härligt är det inte att vandra genom vackra gränder och dansa till musik från närliggande barer och konserter? Igår dansade jag och min kära kusin Sara oss igenom Eivissas gamla kvarter. Så härligt! Missa inte de pittoreska gränderna på väg upp mot borgen, men gör avstickare från de klassiska stråken. I de mer privata delarna bor spanjorerna och turisterna lyser med sina frånvaro. Här är det inte en ovanlig syn att se gamla mormor som flanerar runt efter midnatt eller partysugna spanjorer som står utanför barerna, skrattar, dansar och umgås. Eller folk som vi, som dansar på gator och torg. Underbart!









Ciao!

/Anna

måndag 8 juni 2015

Med blicken mot horisonten


Det här med att blicka ut över horisonten kära blogg. Vi måste prata om det. Det spelar ingen roll om jag står bland sanddynerna i öknen, om jag vandrat upp på en bergstopp eller om jag som i det här fallet befinner mig ombord på världens största kryssningsfartyg och tittar ut över havet. Den mäktiga horisonten är densamma även om omgivningarna varierar. Horisonten har och kommer alltid att ha en speciell påverkan på mig. Inget gör mig så lugn som att få blicka ut i intet och drömma mig bort. Jag försvinner i min egen lilla värld och bara njuter av friheten. Då finns det inget som kan störa och det är en underbar känsla. 

Känslan är välbekant, ändå har jag så svårt att ta på den. Den bara sköljer över mig. Kanske är det en känsla av att vara del av något större och övermänskligt eller är det bara en känsla av förundran över vad som döljer sig på andra sidan. Oavsett vad så älskar jag vad horisonten gör med mig. Engelskans uttryck beyond sammanfattar den känslan på ett bra sätt. Den är aldrig konstlad eller iscensatt. Den bara finns där och den är mäktig.

God natt kära läsare!
/Anna

lördag 6 juni 2015

Lunch på Marina Bay By Moncho's


Efter några timmar på stranden eller en promenad längs strandpromenaden i Barcelona smakar en lunch alltid gott. Ännu bättre smakar den såklart om den intas på ett läckert ställe. 

Precis under den glittrande guldfisken, som är ett av Barcelonas mest kända landmärken, hittar man flera trevliga takterasser. Marina Bay By Monho's är en av dem. Restaurangens uteservering är byggd i olika nivåer med smala gångar, soffor och vacker Medelhavsinspirerad inredning i blå och turkosa nyanser. Det bästa av allt är utsikten här uppifrån där man både kan titta ut över hamnen och Barceloneta-stranden.

Här passade jag på att ta en snabblunch under mitt besök i Barcelona.  Det blev ett svalkande gott glas vitt vin och några tapas. En välbehövlig paus mellan jobbuppdragen. Missa inte deras Ptatas bravas!






/Anna


onsdag 3 juni 2015

Pit Stop Barcelona


Den här staden alltså...Barcelona är en sådan där stad som jag, precis som hundratusentals turister gillar att återvända till. Den är lagom stor och har den där perfekta mixen av storstadspuls och avkopplat strandliv. 

Det var ett tag sedan jag var i Barcelona "på riktigt". De senaste åren har det mest blivit kortare besök på flygplatsen eller några få timmar i staden innan vidare färd. Den här gången blev det hela ett dygn, men som jag njöt. Mellan jobb-uppdragen hann jag ta en ljuvlig promenad på strandpromenaden. Solen strålade från en klarblå himmel och allt var så där härligt som det bara kan vara i Barcelona. Underbara stad! 

Barcelona är inte bara ett trevligt weekend-resmål. Hit kommer också tusentals turister för att kryssa med de stora kryssningsfartyg som utgår från hamnen Så också vi. Visiten i Barcelona blev inte så lång som jag hade önskat, men jag kommer snart tillbaka. Var så säker!




















/Anna

måndag 1 juni 2015

I'm back


När livet går i 200 är det tyvärr svårt att hålla alla bollar i rullning. Bloggen har återigen fått lida på grund av ett hektiskt och späckat schema med både resor, jobb och privata ting, men nu är jag tillbaka och har hunnit landa.

Syftet med den här bloggen har aldrig varit att lägga upp dagliga uppdateringar eller att pressas till att skriva inlägg bara för sakens skull. Men ändå finns viljan där, att dela med mig av mitt liv och mina tankar och inspirera. När tiden är knapp är det dock svårt att hitta de där små rofyllda stunderna som krävs för att orden ska komma. Just där och då blir bloggen något kravfullt, vilket jag aldrig vill att den ska bli. Därför behöver jag ibland bara ta en paus. Men med pauser är det också lättare att ladda batterierna och skapa kreativ lust.

Bloggen finns alltid med mig i tankarna och med kamerans hjälp dokumenterar jag mitt liv. Vad jag har haft för mig de senaste veckorna kommer ni att få en liten inblick i här på bloggen nu i veckan. Jag hoppas att ni fortsätter att följa mig trots dessa små uppehåll. Jag behöver dem och jag tror att ni också behöver dem. Stanna upp och våga släppa kraven emellanåt. Det mår alla bra av.

Kärlek och allt gott!
/Anna


lördag 18 april 2015

See you in Firenze


I augusti gifter sig min älskade vän Jennica med sin underbara fästman. De gifter sig på en magiskt vacker plats. Nämligen i Florens i Toscana. Jag kan inte vänta att få fira deras kärlek.

Häromdagen damp inbjudan ner och det blir festligheter i dagarna tre i härlig italiensk och internationell anda. Bröllopet äger rum på vackra Four Seasons Hotel Firenze. Det kommer att bli fantastiskt! Jag älskar bröllop och extra speciellt blir det såklart när det är en av ens närmaste vänner som gifter sig.


Bild lånad från Four Seasons
Bild lånad från Four Seasons
Bild lånad från Four Seasons

See you in Firenze! 
Love 
Anna 

torsdag 16 april 2015

Känslan att få luft


Känslan så här efter att de hemska plastskenorna försvunnit ur min näsa är obeskrivlig. Det är nästan som att jag är pånyttfödd. Jag är fortfarande täppt, men när en strimma luft kom in i näsan igår så var lyckan total. Är det så här det känns att få luft "på riktigt"?

Den senaste veckan har varit riktigt jobbig och tagit rejält på mina krafter. Jag har troligtvis haft nedsatt andning i stora delar av mitt liv, men så här tufft har det aldrig varit. Att jag nu äntligen får luft och att orken börjar komma tillbaka känns därför underbart. Som jag längtar efter långpromenader, löpturer och vårluft, men snart så. I'm back!!

Ha en underbar dag och uppskatta er hälsa! Den är värdefull!

Kram 
Anna 

tisdag 14 april 2015

En paus i livet


Livet är inte bara häftiga resor till platser i främmande länder, läcker inredning, snygga kläder, vackra miljöer eller ytliga ting. Det finns så många andra sidor som sällan visas upp i bloggar eller sociala medier. 

Jag har en nära vän som går igenom sin livs tuffaste resa just nu med en cancerbehandling och det har gett mig perspektiv på livet. Jag kan skatta mig väldigt lycklig som varken har drabbats av cancer eller någon annan livshotande sjukdom. Samtidigt har mitt senaste år varit fyllt med fler sjukhusbesök än något annat av mina 30 år på denna jord. För ungefär ett år sedan drabbades jag av min första infektion i ett sår i pannan. En första paus. Då trodde jag att det bara var något tillfälligt, men efter ha drabbats av flera infektioner och hemska, stora sår är jag numera ganska ärrad både fysiskt och psykiskt. Det har tagit på krafterna och till och från har jag varit väldigt medtagen och varit hemma.

För en tid sedan undersökte jag även min andning som jag haft problem med sedan länge. Det uppdagades då att min nässkiljevägg var helt snedställd, vilket innebär att jag under stora delar av mitt liv troligtvis haft begränsade luftvägar. Höger näsborre har varit helt täppt och vänster näsborre haft nedsatt funktion. Efter ett antal undersökningar och konsultation togs därför beslut om att justera min nässkiljevägg.

Planerad operation i slutet på mars. Trodde jag ja. I hälsodeklarationen skulle det skrivas in om jag varit inlagd på sjukhus senaste året och om jag fått läkarvård utomlands. Jag skrev ja på båda alternativen och redogjorde för mina hemska sår och infektioner. Vad jag inte visste då var att ett läkarbesök och behandling av infektion i Spanien skulle sätta käppar i hjulet för mig. Allt verkade frid och fröjd fram till cirka tio minuter innan operationen skulle äga rum. Läkaren tog då ut mig i ett enskilt rum och förklarade skamset och beklagande att narkossköterskan inte kunde tillåta en operation eftersom jag kunde bära på multiresistenta bakterier från Spanien, vilket skulle kunna vara förödande både för mig själv och andra patienter. Nya prover och odlingar togs och jag fick snällt gå hem igen. Antiklimax deluxe!

Proverna visade tack och lov inga spår av multiresistenta bakterier och en ny tid bokades in nu direkt efter påsk. Förra onsdagen var det så dags. In i dimman med narkos och operation. Jag lades in på Sophiahemmet och personalen var otroligt gulliga och omtänksamma. Jag har opererats ett antal gånger tidigare så för narkosen var jag inte speciellt nervös, inte heller för uppvaket. Det läskiga med narkos är snarare att livet sätts på paus och att man är helt omedveten om vad som försiggår. 

När jag vaknade upp på uppvaket var näsan närmast bortdomnad, jag hade ett stort plåster under näsborrarna, kände mig yr och kunde knappt få någon luft alls. I näsan hade de nämligen satt in två silikonskenor för att hålla ihop nässkiljeväggen och satt in två långa tamponader (tampongliknande förband som sticks in i näsgången). Groggy som jag var förstod jag inte riktigt vad som väntade.

Det skulle bli värre, mycket värre. Näsan har varit stor som en tennisboll och andningen svårare än någonsin tidigare. Jag blödde och tamponaderna gjorde att hela ansiktet kändes som en tung sten. Sömnen de första nätterna var i stort sett obefintlig. Efter två dagar skulle sedan tamponaderna dras ur hemma. "Du måste var extra tuff när du gör det" hade sköterskan sagt. Så här i efterhand förstår jag vad hon menade. Konstigt nog var det just lugn och handlingskraftig som jag var i stunden. Obehaget kom efteråt. Bestämt ställde jag mig framför handfatet och började blöta upp de blodtorkade tamponaderna. Ett, två, tre så började jag sedan försiktigt att dra (precis som med en tampong). Jag hade trott och fått för mig att de bara skulle vara en tumnagel långa. När jag sedan började dra tog de aldrig slut. Det kändes som att hela hjärnan skulle åka ur. Så fruktansvärt. Till slut lossade dem i bihålorna och i samband med det också trycket i huvudet. Efter dvs sekret och annat kunde jag äntligen känna en strimma av luft i näsan. Det övergick snabbt i en ny täppthet, men lättnaden var ändå stor. 

Att inte få luft, få lite sömn, ha yrsel, vara svullen i ansikte, ha platsskenor i näsan och vara medtagen av narkos har inte gjort mig speciellt kaxig de senaste dagarna.  Sakta men säkert börjar jag nu att komma tillbaka, men det tar sin tid. I morgon ska jag tillbaka till Sophiahemmet för att ta ut silikonplattorna/plastskenorna. Efter det hoppas jag kunna repa mig ordentligt.

Livet sätts verkligen på paus och det är aldrig roligt att vara sjuk och orkeslös. Man inser snabbt att hälsa är en färskvara och hur små banala, vardagliga saker som att äta eller duscha snabbt kan kännas som en marathon-prestation. Är det något som sjukdomar eller operationer för med sig dock, så är det en ödmjukhet till livet. Hur mycket man uppskattar alla de dagar när man är frisk och har en kropp som fungerar utan varken antibiotika-kurer, läkarbesök eller plåster. 

Andra halvan av 2015 kommer att bli ett bra år, ett år utan skit och elände. Eller hur Mari? I sommar ska vi fira! 



Tack älskade familj, kollegor och vänner för erat stöd. Ni betyder ALLT! 
Ta hand om er därute!
Kram 
Anna