torsdag 21 augusti 2014

Save the children

Bild från www.livethroughalens,com, fotograf Marcus Westberg
Att inte få äta sig mätt. Att ständigt vara på flykt. Att leva med rädslan att du kanske inte lever i morgon. Att växa upp med känslan att din mor, far, syskon, släktingar eller vänner när som helst kan föras bort, torteras eller mördas. Att varje dag behöva oroa sig över om bomberna ska slå ditt hem i spillror. Att inte få dricka rent vatten...


Tyvärr är det vardag för enormt många barn runtom i världen. Det gör så otroligt ont att se bilder på barn från krigshärjade länder som måste växa upp i det helvete det faktiskt innebär om man lever i ett land som drabbas av krig och konflikter. Barn vars liv för all framtid kommer att vara präglat av traumatiska upplevelser, kaotiska livsöden och hemska minnen. Ingen, absolut ingen som inte har varit med om det själv kan nog föreställa sig vad de här barnen går igenom och vilka avtryck det sätter i deras liv. Små oskyldiga barn vars enda längtan är att få leka med sina vänner, skratta med sina syskon, gå i skolan, äta sig mätta och växa upp med sina familjer i en lugn och trygg miljö. Oskyldiga barn som har rätt att få vara just barn.

Jag tänker på alla barn i Syrien, Gaza, Irak och Sydsudan. Jag tänker på alla barn som lever i gigantiska flyktingläger utan varken mat, vatten eller mediciner. Jag tänker på alla barn som vuxit upp med krig som vardag och som fortfarande brottas med hemska minnen. Jag tänker på alla barn som mist sina föräldrar och syskon. Jag tänker på många av mina vänner som flytt från krig med livet som insats. Ju mer jag tänker på det desto fler tårar rinner ner längs mina kinder och de går inte att stoppa…

Inget barn, eller människa heller för den delen, ska behöva uppleva det som tiotusentals barn upplever just nu. Just idag. Just inatt.

Varför? Varför?

Jag har sett vad krig och konflikter kan göra med människor och de ärr de ger. Ärr som aldrig kommer att läka. Flera av mina vänner kan berätta de mest brutala och fruktansvärda krigsberättelser från sina hemländer. Hur de har flytt, hur deras familjer har skingrats, hur de har torterats…Alla dessa berättelser, alla dessa ord, alla dessa minnen som för evigt kommer att prägla deras liv.

Jag vill förstå, men kan inte. Mina tårar rinner ikapp med dem, men det hjälper inte. Min hand försöker trösta, men hur kan man trösta någon som förlorat allt…

Världen gråter. Världen bombas sönder. Världens barn drabbas värst och de ropar på hjälp. Vad gör du? Vad gör jag?

Kan vi hjälpa så bör vi hjälpa. Det behöver inte vara mycket, men skänk gärna en summa varje månad till någon hjälporganisation som du vill stödja. Ingen summa är för liten. Tänk på att en hundralapp kan betyda liv eller död för ett barn i ett flyktingläger. En hundralapp!!! Skippa det där glaset vin på krogen en kväll eller dra in på en dagens lunch för en dag och skänk istället den summan till världens barn. Ditt bidrag gör skillnad. 


Pray for a better world and help!


Bild från www.sos-barnbyar.se
Bild från UNICEF, fotograf Georgina Cranston


/Anna


Bloggare

Inga kommentarer: