måndag 8 juni 2015

Med blicken mot horisonten


Det här med att blicka ut över horisonten kära blogg. Vi måste prata om det. Det spelar ingen roll om jag står bland sanddynerna i öknen, om jag vandrat upp på en bergstopp eller om jag som i det här fallet befinner mig ombord på världens största kryssningsfartyg och tittar ut över havet. Den mäktiga horisonten är densamma även om omgivningarna varierar. Horisonten har och kommer alltid att ha en speciell påverkan på mig. Inget gör mig så lugn som att få blicka ut i intet och drömma mig bort. Jag försvinner i min egen lilla värld och bara njuter av friheten. Då finns det inget som kan störa och det är en underbar känsla. 

Känslan är välbekant, ändå har jag så svårt att ta på den. Den bara sköljer över mig. Kanske är det en känsla av att vara del av något större och övermänskligt eller är det bara en känsla av förundran över vad som döljer sig på andra sidan. Oavsett vad så älskar jag vad horisonten gör med mig. Engelskans uttryck beyond sammanfattar den känslan på ett bra sätt. Den är aldrig konstlad eller iscensatt. Den bara finns där och den är mäktig.

God natt kära läsare!
/Anna

2 kommentarer:

Sarah sa...

Jag förstår precis vad du menar. Inget har större lugnande effekt.

Men din klänning är så himla vacker, får man fråga var den kommer ifrån? :)

Gypset Nomad/Anna sa...

Det är en häftig känsla. Jag håller med. Klänningen kommer, tro det eller ej, från H&M. Jättehärlig! Ett hett tips inför sommaren.