onsdag 21 januari 2015

Ett avslutat hundliv


Idag somnade vår älskade lilla hund Rio in, 7 år gammal. Vår "lillebror". Så älskad och redan så saknad. Han fick ett rikt och härligt liv, men ändå kändes det alldeles för kort. Tårarna faller ner längs kinderna när jag skriver. Jag kommer aldrig mer att få höra hans skall, se hans glädje eller krypa ihop tätt intill honom. Det känns så overkligt och otroligt sorgligt. Han var en del av vår familj och nu saknas plötslig en pusselbit. Ni som någon gång har haft djur och kanske i synnerhet en hund förstår nog känslan. Det gör ont.

Rio var ett original. Han föddes som ett och dog som ett. Han var en egensinnig liten krabat som hade dille på stenar, stora som små. Hans ras lämpar sig bra för allergiker, men komiskt nog var han själv väldigt allergisk mot såväl kvalster som diverse mat. Han var en social hund som gillade att mingla runt på fester och träffa nya människor, andra hundar däremot hade han inte så mycket till övers för. Han var en spansk vattenhund som inte kunde simma och hans gräddvita päls var ett mysterium eftersom både hans mamma och pappa var brunhåriga. Sina små egenheter till trots så var han en helt fantastisk hund som fick många att smälta. Kanske var det också hans udda personlighet som gjorde honom så speciell. Därför känns det så tomt.

I julas fick vi några underbara dagar med vår "lillebror" och det är jag så glad för. Han var så lycklig när han skuttade runt bland snön. Intet anande om det han senare skulle drabbas av. För några dagar sedan fick så vår lille vän akut diskbråck i nacken och efter dagar av outhärdlig smärta fick mina föräldrar idag ta det svåra beslutet att låta honom somna in.

En hund ska aldrig behöva lida. Därför var beslutet helt rätt, men likt förbannat ska det tas och det är så tufft. Efter en spruta somnade han så in. Lugnt och fridfullt.

Lille, lille Rio. Nu slipper du ha ont och det gör mig ändå lättad. Himlen har blivit en hundängel rikare, men du fattas oss.

Tack för alla fina minnen du gett oss!
Vi saknar dig Rio!



/Anna

Inga kommentarer: