fredag 24 juli 2015

Loppisfascination och inredningsfynd


Hur roligt är det inte att gå runt på loppmarknaden och fynda roliga ting som ingen annan har? Jag tycker att det är helt underbart. Att fylla ett helt hem med gamla grejer är dock inget för mig. Däremot gillar jag att mixa några enstaka gamla prylar med väldigt moderna inredningsdetaljer. Det gör ett hem personligt och jag gillar känslan av att omge mig med saker som har en historia. Det är därför det är så roligt att handla med sig saker från resor. Varje gång som man tittar på de där sakerna som inhandlades någonstans i fjärran så minns man tillbaka och drömmer sig bort. Jag har fyndat en hel del saker på loppmarknader utomlands genom åren, bland annat i Tel Aviv i Israel där jag hittade många vackra gamla beduinsmycken. Men trots allt så har de flesta av mina kap ändå gjorts i Sverige.


I min barndoms Dalarna finns det loppmarknader i vart och vartannat hörn. Helt fantastiskt om ni frågar mig. Förutom själva försäljningen gillar jag vad marknader för med sig. Folk småpratar med varandra, oavsett varifrån man kommer, vilken bakgrund man har eller vad man är ute efter. Jag gillar också att ströva omkring bland marknadsstånden och förfäras över vad folk faktiskt samlar på sig och samtidigt ändå fascineras över alla spännande ting som ändå finns i människors hem, både här i Sverige och i världen.


Och så ibland lyckas man komma över de där läckra grejerna som man bara måååååste ha, men som ingen verkar se potentialen i. Häromveckan gjorde jag just ett sådant fynd när jag och min pappa (som för övrigt är av samma skrot och korn som jag själv när det kommer till detta…) besökte en av loppmarknaderna i närheten av mitt barndomshem.


Den gamla skrivmaskinen bara stod där och väntade på mig. Den var lite sliten och nött, men ändå helt underbar. Jag såg direkt potentialen i den, medan mannen som sålde den mest bara ville bli av med skrotet. I min värld såg jag den framför mig ovanpå en hög med böcker på en stilren marmorhylla. I hans värld var den mest bara en trasig gammal ordbehandlare. Hade jag hittat den i en inredningsbutik i Stockholm hade jag troligtvis fått hosta upp flera hundratals kronor. Döm därför av min förvåning när karln säger att han vill ha 100 kronor för den. 100 kronor?!?! Då fanns det inga tvivel. Chockad över priset och galet nöjd gick jag därifrån och är nu ägare av en vacker gammal svart skrivmaskin av märket L C Smith. Mycket passande för en journalist som mig och en otroligt vacker inredningsdetalj.






/Anna

Inga kommentarer: