fredag 4 september 2015

En livsfarlig resa på flykt


Att resa är bland det härligaste som finns, men det finns en resa som jag aldrig hoppas uppleva - den resa som miljontals människor gör just nu. En livsfarlig resa på flykt.

Bilderna som når oss från Syrien och från olika håll i Medelhavet krossar mitt hjärta. En liten död pojke uppspolad på en strand i Turkiet går nog inte någon människa oberörd just nu. Pojken har gett kriget och flykten ett ansikte. Ett mycket viktigt sådant. Hans och hans familjs tragiska öde är bara en historia. Det finns många, många fler.

Jag har lyckligtvis aldrig behövt fly själv, men jag har levt väldigt nära människor som har flytt för sina liv och sett vilket livslångt trauma det är. Ingen ska behöva uppleva något sådant, i synnerhet inte små barn. 

Situationen i Europa börjar bli ohållbar säger vissa. Visst, men hur ohållbar är den då inte i Syrien när miljontals familjer tvingas lämna allt de har? Jag är den första att skriva under att det behövs samlade politiska insatser och ett slut på katastrofen. Men det behövs framför allt medmänsklighet. Vi kan inte stänga gränser eller skicka iväg människor i tåg bara för att de inkräktar på vår annars så vackra och oproblematiska vardag. Vardagen för människor på flykt handlar inte om vad man ska köpa till middag, var nästa resa ska gå eller vilka höstkläder som ska inhandlas. Det handlar om att överleva och att göra det under förhållanden som är så tuffa och kostsamma att de riskerar både sina egna, sina barn och sina näras liv. 

Jag känner ilska mot de människor som blundar. Jag känner oro och rädsla över inhumana beslut och ageranden. Samtidigt blir jag stolt över att läsa nyheter om rekordinsamlingar, manifestationer och initiativ. Det värmer mitt hjärta att det fortfarande finns medmänsklighet och värme i världen.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. 

/Anna



Inga kommentarer: