"A lot of different flowers make a bouquet"
Muslim Origen
Att inte kommentera något om gårdagens val i Sverige är svårt. Jag känner rädsla, oro, besvikelse och tvivel, men framför allt stor sorg. Sorg över att det finns människor i mitt älskade land som väljer att rösta på ett parti som står för en främlingsfientlig politik och inhuman människosyn. De främlingsfientliga och iskalla vindarna drar in över Sverige och får mig att rysa.
Det finns få saker som gör mig så arg som rasism i alla dess former. Det finns inte något som helst försvar för sådana tankar eller ideologier. Rasismens onda ansikte har redan fördärvat och smutsat ner vår historia på ett sätt som är helt oacceptabelt. Ändå ser vi det hända om och om igen. Runtom i världen delas människor upp i grupper utifrån hudfärg, religiös tillhörighet och etniskt ursprung. Inte sällan leder det till att människor drivs på flykt, får leva med ständiga glåpord och hat eller döms enbart för hur de ser ut eller för att de råkar komma från en viss kultur eller ett visst land.
Jag säger inte att det mångkulturella samhället är någon enkel ekvation och visst finns det många komplexa utmaningar och integrationsproblem som såväl politiker som medborgare måste bemöta på rätt sätt. Rätt sätt är dock aldrig att stänga ute, diskriminera eller att vägra utsatta människor på flykt en fristad i ett av världens rikaste länder. Vi har alla möjligheter att göra det bra och dela med oss, men fortsätter de kalla vindarna att blåsa i den orkanstyrka som de gör just nu är vi ute på väldigt farligt vatten. Rädsla för det okända får aldrig skrämma. Mångfald är bland det vackraste ett land kan ha, oavsett om det gäller kontrasten mellan landsbygd och stad, mellan etniskt och kulturellt ursprung, mellan ålder och kön eller mellan religiös och kulturell tillhörighet. Mångfald gör ett samhälle dynamiskt och spännande i hela dess spektra.
Jag älskar mitt Sverige och är stolt över det land som mina förfäder byggt upp. Låt inte den stoltheten raseras av rasismens onda ansikte. Låt mig få hissa min blågula flagga och vara stolt över våra fina traditioner utan att känna skam över att de kan kopplas till främlingsfientliga symboler. Låt mig slippa känna oro för att medmänniskor runtomkring mig ska fara illa. Låt mig känna stolthet över att mitt land hjälper utsatta flyktingar och människor i nöd. Låt aldrig de rasistiska idéerna bli norm.
Vi är alla människor och till syvende och sist är vi alla ganska lika. Vi råkar bara ha vuxit upp i olika delar av världen med olika förutsättningar. Vi kommer aldrig att kunna förstå varandra fullt ut, men vi måste alltid respektera varandra. Ondska och extremism finns i alla kulturer, såväl i Sverige som i andra länder. Onda handlingar ska alltid fördömas, men döm aldrig någon enbart på grund av dess ursprung eller hudfärg. Ingen, absolut ingen ska behöva möta rasismens hat.
Jag kommer aldrig att ge upp. Jag kommer alltid att stå upp för människors lika värde. Jag tänker aldrig acceptera rasism och främlingsfientlighet. Aldrig! Aldrig!
/Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar