Ökenljus

Sanddynerna i Maspalomas på Gran Canaria kanske inte direkt är Sahara, men trots det blir jag ändå lika förtrollad. Ljuset och lugnet i ökenlandskap likt detta får mig att koppla bort allt och känna mig fri. Att gå runt barfota i den varma sanden och blicka ut över de stora vidderna med en varmt gulröd sol i förgrunden gör gott för själen. Här kan jag vara i timmar och njuta av tystnaden och de varma vindarna.

Visst lockar solnedgången vid sanddynerna folk, men faktum är att det ändå är förvånansvärt få som njuter av dessa magiska ögonblick. Allra bäst upplevs solnedgången om man slår sig ner i sanden på en av kullarna. Sitter man kvar när solen försvunnit bortom horisonten blir stämningen om än mer magisk. Det är tyst, ödsligt, mörkt och spännande...

/Anna

När de mäktiga bergen kallar

När jag kommer till platser där det finns mäktig natur är det som att det suger till i kroppen. En slags magnetism som drar mig dit. Desto högre berg och spektakulära vyer desto bättre. Under min vecka på Gran Canaria besökte jag bergen flera gånger. Mäktigt så det förslår! Allra vackrast är såklart natur som denna i det varma kvällsljuset, men bergen är häftiga oavsett tidpunkt på dagen.  

På ön finns flera toppar på närmare 2 000 meter över havet. Att ta sig över massiven är en utmaning i sig med snäva och smala serpentinvägar. Knappast något för åksjuka, men en mycket vacker upplevelse. 

Ett tips är att köra till öns norra sida och sedan åka söderut. Vägarna är bra och skyltarna tydliga. Det är med andra ord inte särskilt svårt att ta sig fram, men var beredd på utmanande bilkörning med kurvor, hisnande stup och gasen i botten. 

Jag rekommenderar varmt att köra väg G70 över Montaña Alta i riktning mot Artenara och Tejada och sedan ta G60 söderut mot Maspalomas. Det häftiga med denna tur är resan genom öns alla olika naturformer, från de intensivt grönskande dalarna på norra delen och de dramatiska topparna i mitten på ön till det Gran Canyon- liknande landskapet i söder.

 Trevlig tur!

/Anna

Southern breeze

När vardagen är fullspäckad blir tyvärr bloggen lidande, men nu känner jag att jag måste skriva några rader. I förra veckan hade jag förmånen att dra söderut till Skåne och Halland för några dagars jobb. När vi anlände till Tylösand i Halmstad var solens strålar sådär underbart härliga som de bara kan vara på våren, temperaturen låg på övre delen av nollstrecket och brisen från havet alldeles lagom.

Det är något som händer med mig när jag kommer till havet. Inga andra platser ger mig en sådan ro. Att få vandra längs strandkanten, låta vinden ta tag i håret och blicka ut över horisonten är bland det bästa jag vet. Tylösand är en underbart vacker plats på sommaren, men det är nästan så att jag är beredd att säga att den ljuvliga platsen utanför Halmstad är snäppet bättre just så här års. På sommaren trängs soldyrkare längs stranden i något som mer liknar en sardinburk än en härlig strand. I mars däremot är stranden öde och sanddynerna orörda, vilket gör det till en magisk plats. 

Innan vi drog igång envetet på kvällen passade jag på att njuta av allt detta och genom en liten bildkavalkad ska jag nu försöka återge den känslan. 

/Anna