Jag har läst den förut, men kan läsa den om och om igen. Vissa böcker har en förmåga att påverka och suga in en i en värld bortom den man lever i. Paulo Coelhos Alkemisten är en sådan bok.
Kanske har den fångat mig för att den beskriver mitt älskade Andalusien och Saharas mystik, men främst tror jag att det är för att boken handlar om att följa sina drömmar och att inte ge upp, om att förstår och ta in tecken som livet ger oss och om att lyssna till hjärta.
I min trappuppgång har vi en trevlig tradition. Vi ställer nämligen ut utlästa böcker på en hylla i porten för utlåning. Ibland står där böcker som känns spännande och intressanta och som man tar med sig hem, ibland går jag bara förbi. I förrgår såg jag att någon granne hade ställt dit Alkemisten och det var som att boken ropade på mig. Ett tecken! Även om jag läst den förut så kunde jag inte låta bli att ta med den hem. Igår eftermiddag satte jag mig sedan med en filt på balkongen och lät boken sluka in mig i sin värld. Och visst är det spännande när man läser en bok på nytt? Man upptäcker nya strofer och nya detaljer. Magi!
Alkemisten är en klassiker som sålts i över 25 miljoner exemplar världen över. Pocketvarianten är inte ens 200 sidor lång. Den är dessutom väldigt lättläst. Har du inte redan läst den är den definitivt ett hett tips.
"Världssjälen finner näring i människors lycka. Men även i olyckan, avundsjukan, svartsjukan. Att uppfylla sitt levnadsöde är människans enda skyldighet. Allting är ett. Och när du vill någonting, verkar hela universum för att du ska få din önskan uppfylld"
Ur Alkemisten, Paulo Coelho 1988
Trevlig söndag!
/Anna
