Southern breeze

När vardagen är fullspäckad blir tyvärr bloggen lidande, men nu känner jag att jag måste skriva några rader. I förra veckan hade jag förmånen att dra söderut till Skåne och Halland för några dagars jobb. När vi anlände till Tylösand i Halmstad var solens strålar sådär underbart härliga som de bara kan vara på våren, temperaturen låg på övre delen av nollstrecket och brisen från havet alldeles lagom.

Det är något som händer med mig när jag kommer till havet. Inga andra platser ger mig en sådan ro. Att få vandra längs strandkanten, låta vinden ta tag i håret och blicka ut över horisonten är bland det bästa jag vet. Tylösand är en underbart vacker plats på sommaren, men det är nästan så att jag är beredd att säga att den ljuvliga platsen utanför Halmstad är snäppet bättre just så här års. På sommaren trängs soldyrkare längs stranden i något som mer liknar en sardinburk än en härlig strand. I mars däremot är stranden öde och sanddynerna orörda, vilket gör det till en magisk plats. 

Innan vi drog igång envetet på kvällen passade jag på att njuta av allt detta och genom en liten bildkavalkad ska jag nu försöka återge den känslan. 

/Anna

World citizen

Vart jag än reser i världen så fascineras jag av den känsla av samhörighet som man kan uppleva med människor även om man kommer från vitt skilda kulturer, talar olika språk och har olika förutsättningar. Landgränser till trots så är vi människor på många sätt väldigt lika och de olikheter vi har berikar oss. Tänk så tråkig världen skulle vara om alla samhällen såg likadana ut. Vad skulle vi då ha kvar att utforska? 

Det finns så mycket vackert i denna värld. Det gör därför ont att veta att så många far illa. Varför finns det onda krafter som vill förstöra allt det fantastiska som gör vår planet så unik? Jag undrar vad som driver dem och varför allt detta hat? Att exkludera hjälper ingen. Oavsett om man bor i Sverige, Frankrike, USA, Japan, Sydafrika, Brasilien eller Indien så är vi alla medborgare i planeten Jorden.  Så varför inte utnyttja den unika möjlighet som vi människor faktiskt fått, att se våra medmänniskor och lära av varandra?

/Anna 

A glimpse of Málaga

Att strosa omkring bland gränderna i de gamla stadsdelarna i Málaga är något väldigt speciellt. Biltrafiken är strikt hänvisad till de större gatorna, vilket gör att i stort sett hela "gamla Málaga" är relativt bilfritt. Det är därför en fröjd att bara gå runt på de vackra marmorgatorna, slå sig ner för en kaffe på en uteservering, shoppa loss i butikerna eller imponeras av den mäktiga katedralen. Här kommer en liten bildkavalkad från "Mitt Málaga".

/Anna 

El regalo de mi abuelo

Här är han, abuelo Pepe. Han är förstås inte min riktiga morfar, men under min tid i Málaga blev han och hans fru som mina morföräldrar. Ibland har ålder ingen betydelse och när det kommer till vänskap är det nog sant. Pepe kommer alltid att vara en vän för mig, trots sina 80 år och trots att vi inte alltid tycker och tänker likadant.

Det hela började för drygt 10 år sedan när jag jobbade på Málagas finaste café, Lepanto. Pepe och hans fru var stamkunder på cafét och eftersom vi sågs i princip varje dag så utvecklades en vänskap. Jag blev deras "la rubia".

För några år sedan dog hans fru,"la señora" som hon kallades, och jag kan fortfarande bli ledsen när jag tänker på det. Deras kärlek var så innerlig och de var ett väldigt vackert par. Jag minns henne fortfarande med en så varm känsla. 

När jag träffade Pepe nu senast ville han ge mig något speciellt som ett minne från sin fru, då jag hade betytt mycket för henne. Vi går hem till deras våning och i ett av rummen står en gammal byrå. Pepe drar försiktigt ut en av byrålådorna och jag ser hur hans tårar rinner ner för kinderna. Minnet av la señora blir alltför påtagligt och känslorna starka. Vi gråter en stund tillsammans. Han samlar sig sedan och plockar fram en av hennes allra vackraste sjalar i gräddvit nyans, en sjal som jag vet är väldigt viktig för den äldre generationens andalusiska kvinnor. Sjalarna bär dem nämligen bara vid riktigt speciella ögonblick, som vid tjurfäktningarna, bröllop eller ferian. När jag insåg att han ville att den skulle bli min blev jag oerhört rörd. Det var den finaste presenten han kunde ha gett mig. 

Tusen tack kära abuelo mio!

  

/Anna

Historiens vingslag i Alcazaba de Málaga

Ska man besöka någon av Málagas många sevärdheter så är det den gamla moriska borgen, Alcazaba. Att gå in kostar bara några euro och det är det definitivt värt. Avsett någon timme åt att strosa runt bland de kullerstensgångarna och fascineras av den vackra arkitekturen och de gamla vattensystemen. Alcazaba klättrar upp längs en av Málagas kullar och kvällstid lyser denna mäktiga borg upp staden och hamnen likt en varm solnedgång i Sahara. 

Jag har alltid förundrats över gamla historiska byggnader, vilka som levde under tiden då de byggdes, hur deras liv var, hur världen såg ut och vad de hade för drömmar. Jag fascinerats också över den viktiga roll som byggnader likt Alcazaba fortfarande har för nutidens människor. De inger ofta en känsla av trygghet och kulturell samhörighet, en känsla som är väldigt mäktig.

När jag bodde i Málaga låg vår lägenhet strax nedanför Alcazaba. Borgen blev därför en viktig del i min vardag. Jag såg den varje dag på min väg till och från jobbet och besökte ofta utsiktspunkten Gibralfaro som ligger ovanför borgen. Än idag tycker jag att den är lika vacker, både utifrån som inuti. 

/Anna